Att lära och att lära andra.

by Charlotta Rydholm - 26/10/2016 - 11:03

Har du tänkt på en sak?
Klassrum. Funderar du på dem ibland?
Kanske var det ett tag sedan du var i ett sådant. Jag är ändå rätt säker på att du kan komma ihåg hur det ser ut. Du kanske kan dra paralleller till ett mötesrum du nyss har varit i.
Någon slags podium längst fram. Eller någon slags kortsida på bordet där agendan finns. Sedan bord och stolar i rader. Gjort för att en ska berätta för de andra.

Bra så.

Fast när vi vill lära av varandra då? Hur gör vi då?
När jag tenterar mina studenter ger jag dem aldrig ett papper med frågor att fylla i. Aldrig. Det enda som händer då är att en kunskap i någons hjärna ska transformeras ner på ett papper, läsas och bedömas av någon annan. Och sedan är det klart.

Bra så?

Jag ger ut frågor i god tid. Delar upp dem i fyra grupper. Låter dem ansvara för några frågor var. Ger dem god tid att förbereda svaren. Sedan får vi andra grupper lyssna medan en grupp resonerar om sina svar. Vi är sedan fria att fylla i, att bygga på. Att komma med fler tankar, andra sätt att se, nya kunskaper och kanske till och med fler frågor. 

Korrekt så?

Någon student kanske har missat ett tillfälle. Någon annan har slarviga anteckningar från ett annat. Någon har briljanta kunskaper om något och någon annan har läst vidare i ämnet på egen hand. Styrkor och svagheter. Som i verkliga livet. Och när vi delar varandras kompetenser övar vi på tillit, involvering, generositet och ansvar.
Ingen får lämna rummet förrän alla är godkända. Det betyder att studenterna behöver ta hand om varandra, se om någon sviktar och i så fall var. Fråga vem som vill ta ansvar för vad. Skapa en gemensam kunskap.

Fantastiskt så.

written by

.tobegin

.tobegin