Pratstund med Ola Holmdahl, VD för Tarsier Studios

by William Wikner - 14/11/2016 - 10:37

Under en alldeles för kall morgon i november går jag in genom dörren till Tarsier studios på Ängelholmsgatan i Malmö för att träffa Ola Holmdahl. Lokalerna som är dovt belysta och lekfullt inredda indikerar att det verkligen är i lokalerna av ett modernt framgångsrikt spelföretag jag befinner mig i. Vi slår oss ner i Olas kontor efter att ha fått välja mellan vanligt kaffe eller en stark spelutvecklar-version.

Som VD har man inte så väldigt vanliga dagar. Vissa dagar är mer rutiniserade med specifika ledningsgruppsmöten och sådana saker. Det är mycket möten, så är det alltid. Jag behöver också lägga ungefär en och en halvtimme på uppföljning av mail. Oftast är jag ute och äter lunch och nätverkar med någon annan beslutsfattare i stan eller människa i mitt nätverk. Så det är i princip så det ser ut. Möten, möten, mail, mail och planeringstid.

Vårt möte fick erfara innebörden av Olas utsagor om vardagen. Precis innan vi skulle till att börja blev Ola inkallad i ett möte och jag fick därmed lite extra tid att studera de inspirerande, och till synes, nytänkande lokalerna, både materiellt och verksamhetsmässigt.

Jag undrar vad som är det bästa med Olas roll på Tarsier.

Det är att få vara med och skapa förutsättningar för och även att  se när trenderna pekar uppåt, och det kräver lite tålamod. Men för mig är de det som är jobbet. Sen när personalen mår bättre och vi tjänar mer pengar när produkterna mottas mer positivt av spelare och kritiker över tid så vi gör det bättre nästa gång. Det är enormt belönande.
 

OlaHolmdahl
Ola Holmdahl


Ola har en bakgrund både inom akademin och företagsamhet sprungen ur ett genuint intresse för många essentiella delar inom spelindustrin. När jag i efterhand nu går igenom Olas svar blir hans roll som VD för Tarsier näst intill optimal sett till tidiga motivationer.

Rätt så tidigt insåg jag att jag ville bli illustratör och det som inspirerade mig då var böcker, serietidningar och spel, då mest rollspel men även datorspel. Så det satsade jag på ganska länge i karriären och i takt med det hamnade jag i spelkretsar ganska tidigt där runt tonåren.

Det här ledde Ola till att starta ett företag som skapade figurstridspel och konfliktspel. I dessa tidiga projekt fick Ola syssla med allt möjligt inom produktionen, allt från grafik, ljud och bandesign. Efter en tid med mångsysslande inom spelproduktion fick Ola jobb som koncept-tecknare på ett spelbolag. Men i själva verket behövdes ingen koncept-tecknare, utan en speldesigner.

Det var något som jag upptäckte tidigt så då gick jag över till speldesign för det var det som behövdes. Det roliga är ju faktiskt att nå framgång, inte att  hävda sin rätt. Så därifrån blev jag speldesigner i mitten av tjugoårsåldern och var det ett tag.

​Ola vände sig sedan mot akademin med intentionen att forska kring spel vilket ledde till undervisning på högskolan i Skövde och en titel som programrådsföreståndare. Men även fast Ola besitter ett starkt analytiskt intresse och trivs i akademin så lockade företagsamheten utanför den mer och möjligheten att bygga någonting från grunden.

Så då tog jag några gamla bekanta och startade ett företag där jag jobbade med speldesign och sen så gled jag då över på helhetsansvaret över företaget ganska tidigt, i en mer VD roll då. Sen så när Tarsier sökte en extern VD när den gamla slutade så blev jag erbjuden den platsen och tyckte att det lät väldigt spännande.

Men trots Olas många olika steg i karriären finns det konsekventa aspekter. 

Så om man säger att jag började på illustration med på mer konventionella brädspel, pappersspel och rollspel så gick jag över till datorspel och sen till ledarskap. Men jag tänker som en illustratör med principen att hitta det som verkligen är essensen i det som ska uttryckas eller förklaras och göra det på ett sätt som ökar förståelsen så tydligt och enkelt som möjligt. Det är så jag tänker som speldesigner och det är så som jag tänker som VD.

                                      Trailer för Tarsiers Little Nightmares.

På frågan om varför Ola skulle rekommendera någon att göra karriär inom spelbranschen blir svaret att anledningarna är många. Inte minst för att digitala spel är det medium som utmärker 2000-talet.

Det är en växande bransch där det finns jobb för människor som jobbar med kreativa saker och dom har vi inte varit bortskämda med i Sverige. Illustratörer och filmare har varit få i Sverige och nu finns det en växande marknad för den här typen av färdigheter och talanger vare sig dem är tekniska, kreativa eller båda.

 Om 1800-talet tillhörde trycket och sen telegraf, med dagstidningar och romaner så tänker jag att 1900-talet tillhörde radio, TV och film. 2000-talet tillhör ju det digitala, och det som är native digitalt som uttrycksform kan man ju faktiska säga är just spel. Det är förmodligen därför branschen internationellt går bra med branscher som musik, film och sådana saker, för att de hänger ihop med samhällsutvecklingen och hela tidsandan.  

För Ola är det detta faktum som gör hans arbete så inspirerande.

För mig, att få vara en del i det, det är ju lika roligt som att vara en filmare på 20-talet eller lika kul som att vara en tryckare under tidigt 1800-tal. Det är fantastiskt. Det motiverar mig och gör så att jag känner att jag är i helt rätt bransch och jobbar med helt rätt saker.

Media Evolution och thecommunity.se har genererandet och införskaffandet av kunskap i grunden. Ola har olika källor för sin egen införskaffning av kunskap, både mer solitära och sociala.

Jag läser rimligt mycket, både skönlitterärt och facklitteratur för ledarskap, organisation och ekonomi. Det är en källa. Sen har jag också en coach som är en stor källa till att peta in kunskap och sätta perspektiv eller hjälpa mig resonera och hitta bättre vägar.

 Sen för att befästa kunskap så måste man ju arbeta med den och det är det som är så roligt med att vara VD, att få jobba på allvar med väldigt svåra saker, både konkret och abstrakt. Det är där man verkligen lär sig något. Om jag går tillbaka åtta år och frågar vad kunde jag om dom är sakerna då så är svaret nästan ingenting. Och jämför jag med vad jag kan idag så är det helt makalöst, och då måste jag anta att om en fem – åtta år till så har jag lärt mig en hel del massa mer. Sen så också förutsätta att man inte vet allt. Det är en ren attitydfråga och en kultur man vill ha omkring sig. Vad kan vi lära oss av det här? Vad är det jag inte förstår?
 

Hur sprider då Ola i sin tur kunskap?

Jag rekommenderar läsning i utvecklingsplaner när vi tittar på personlig utveckling hos medarbetare och sen diskussion/applikation mot vad vi jobbar med. Jag  går också utbildningar själv och uppmuntrar personal att också sätta av tid till det samt att åka ut och prata med folk genom att föreläsa, delta i rundabordssamtal och seminarium. Jag tycker det är en fantastisk källa till kunskap.

Jag frågade Ola vad han skulle ge för råd till den tjugoåriga versionen av han själv.

På många sätt är jag rätt nöjd med hur det har gått för mig och allting blir så märkligt när man tänker att man skulle vilja ha gjort saker annorlunda. Jag menar, jag hade gärna gått en juristutbildning istället eller en teknisk utbildning, samtidigt som jag också gärna hade fortsatt illustrera och måla. Det är så många fantastiska möjligheter som ligger för en i livet.

Hålla ögonen öppna och inte bestämma sig för så mycket på förhand utan håll ögonen på möjligheterna. Allting som man tar sig an får man ju ta på allvar, men inte tro att allt är linjärt. Sen också, ha roligt, det hade jag nog sagt till mitt tjugoåriga jag eftersom jag var rätt så prestationsinriktad. Jag hade inte så roligt, jag skrev dagbok om ett och varenda pryl, om hur många sidor jag läst, hur många armhävningar jag gjort och hur många kilometer jag simmat, sådär hela tiden och det var inte roligt. Det gav mest ångest. Försök hitta glädjen i arbetet hade jag nog försökt råda mitt yngre jag.

Spelindustrin visar inga tecken på att sakta ner i sin tillväxt. Vad är Olas tips till en yngre generation som aspirerar för ett framtida liv inom spelens värld?

Jag tänker att är man bara bra nog så kan man försörja sig på vad som helst. Men för att bli bra måste man älska det man gör och man måste verkligen anstränga sig och vara kritisk. Hur blir jag bättre och hur kan någon människa bli så bra som jag vill bli när man tittar på sina idoler. Du kan bli så bra, men det kräver att du ärlig och att du gör saker som du är intresserad av och att du inte bara gör det för pengarnas skulle eller bara gör det för att det verkar fräckt. Så känn in vad det är du gillar och stanna med det och va seriös och försök att bli bättre, det hade jag nog sagt. Kan man följa de råden så har man alla förutsättningar att gå hur långt som helst. Det är enkla men svåra råd.


Bilden från Tarsiers lokaler är tagen av Sara Casen

 

written by

Media Evolution